Runaway Love ( 1 )

"Jag går ut till stranden!" ropade jag till mamma.
"Okej, gå du" svarade hon. Jag tog på mig mina skor och sprang ut. Jag sprang längs strandkanten. Min mp3 spelare ramlade ur min ficka, så jag drog upp den i hörlurarna , satte dem i öronen och valde låt . Medans jag sprang. När jag skulle titta upp sprang jag in i någon , och vi ramlade. Han ställde sig upp och tittade på mig. Solen var i vägen så jag såg inte hans ansikte. Jag skrattade.
"Hur gick det? Jag såg mig inte för, jag är så ledsen..."
"Det gick bra, du själv?"
"Det gick bra" sa han och log. Han räckte mig sin hand och jag tog tag i den och hoppade upp. Vi började gå längs strandkanten.
"Jag heter Justin." sa han och tittade på mig. Jag spärrade upp ögonen.
"Jag ser det. Jag heter Emmy. " svarade jag. Han log.
"Kom vi badar!" sa han, började ta av sig sin tshirt och sina skor. Jag gjorde samma sak. Tur att jag tog på mig bikinin innan jag gick. När han lagt sina kläder i en hög i sanden la jag mina bredvid. Han sprang i vattnet. Jag sprang efter honom. Vi simmade , hade vattenkrig och hoppade från bryggan några gånger. Efter något som kändes som två timmar så la vi oss i gräset och lät solen torka oss. Jag kollade min mobil. Klockan var 7 ! Oj...
"Justin... Jag måste gå!" sa jag och började klä på mig.
"Men... Okej. Jag följer dig hem" sa Justin och började ta på sig kläderna.

"Jag ska vänta här på min limousin." sa Justin när vi var utanför mitt hus.
"Okej" sa jag. När jag var vid dörren sa Justin:
"Vi ses" och log.
"Ja då!" svarade jag.
När jag kom in så gick jag till köket så var Richard där, mammas nya kille. Jag gillade inte honom. Jag kände någon konstig lukt, men jag brydde mig inte så mycket.
"Var har du varit!?" skrek han nästan.
"På stranden." svarade jag, öppnade kylskåpet och tog fram juicepaketet.
"Det är ditt fel att mamma stack!"
"Du.. Hon har inte...-" sa jag.
"VARFÖR GICK DU !?" skrek Richard. Sedan såg jag spritflaskorna på diskbänken.
Det var bäst att inte säga något. Jag sprang upp till mitt rum, men när jag var i trappan så var Richard i kapp mig. Han slog mig så jag nästan ramlade nerför trappan.
"VARFÖR !? DU SKULLE JU HANDLA ÅT MORSAN! Men hon gjorde det själv och blev påkörd!" skrek han och slog mig. "STANNA PÅ DITT RUM I TVÅ VECKOR!" Jag sprang upp på mitt rum och grät. Jag tittade ut genom fönstret, mot Justin. Han tittade över vägen. Jag tittade ner på marken under fönstret och kom på en idé. Jag packade min väska snabbt, öppnade fönstret och hoppade ut. Jag sprang till Justin gråtandes. Han frågade vad som hänt och han kramade mig.
"Jag orkar inte vara här längre... Allt är bara dåligt här..." sa jag.
Justin kramade mig igen. Justin ringde till någon, och sedan började vi gå mot centrum. Vi stannade vid busshållplatsen. Till sist kom bussen, vi hoppade på och satte oss längst bak.
"Vart ska vi?" frågade jag Justin och lutade huvudet mot fönstret.
"Till Canada"

FirstDance (del 6)

"Justin! Det snöar!"

"Va? Skojar du med mig?" sa han och tittade upp på himlen.

"Nej!"

"Jag ser inte att det snöar..." sa han.

"Men sluta driva nu ! Du ser visst , ellerhur?"

"Nej?" sa han och flinade.

"Joo, sluta nu!" sa jag och puttade honom mot lekplatsen. Det hade blivit molnigt. Vi gick tysta bredvid varandra medans marken blev helt vit. När vi var framme vid lekplatsen så satte vi oss på en bänk.

"Så vad ska du göra efter semestern?" frågade jag och blåste på mina händer för att de blivit kalla.

"Hm.. Turné och så..." svarade Justin.

"Kommer sakna dig." sa jag.

"Jag kommer sakna dig också." sa jag, vände bort huvudet och kände några tårar rinna ner från mig kind. Justin tog min hand och kramade mig, och jag kramade tillbaka. När vi kramades såg jag en paparazzi bakom Justin. Justin kysste mig. Jag såg en blixt till från fotografen.

"Du Justin, hela världen kommer få reda på det här..." sa jag.

"Mm, jag vet. Det var därför jag gjorde det." sa han och tittade mot fotografen.

Han tog min hand och tog upp mobilen. Han tog bild på oss. Det började blåsa mer och mer, så vi gick hemåt. Snart så snöade det så mycket så att man inte kunde se vägen. Jag såg parken, och jag kom på att det finns ett litet hus där.
"Justin, det finns ett litet hus i parken där" sa jag och pekade mot parken. "Där kan vi vara tills snöstormen lagt sig, det finns ljus och sådant där" sa jag och tittade på honom.
"Dit kan vi gå, du kommer frysa ihjäl annars." så vi gick mot parken. När vi var där så sprang vi till det lilla huset. När vi kom in så hittade jag ett lås till dörren, och låste. Det var inte så mörkt ännu, så jag hittade ett par stearinljus och ett tändstickspaket. Jag tände alla ljus. Jag satte mig i ena hörnet , närmast ljusen, med armarna om benen och blundade. Justin kom och la en filt över mig och satte sig bredvid mig, under filten.
"Det är ganska mysigt..." sa han.
"Ja faktiskt..." svarade jag. Jag lutade huvudet mot väggen och blundade. Jag somnade.

Jag vaknade av att det knakade i hela huset. Ljusen hade släckts. Justin sov fortfarande. Jag gick upp och tittade ut genom fönstret. Jag såg bara vitt ! Snöstorm tänkte jag. Plötsligt stod Justin bakom mig. Han kysste mig på kinden.
"Vi kan inte stanna här länge till" sa jag till honom.
"Jag vet, Denice. Jag vet." sa han och suckade. Nångång måste vi ut härifrån. Efter en stund blev vinden värre. Dörren öppnades, och lossnade. Massor med snö kom in. Vi sprang ut.
Men visste inte vart vi skulle, för allt såg likadant ut.

First Dance (del 5 )

När jag vaknade var jag i mitt rum. Det var fortfarande mörkt ute. 04.56 var klockan.
Så allt var bara en dröm! En dum, dum dröm ! tänkte jag. Men det konstiga var att jag inte kommer ihåg när jag gick och la mig. Jag hade ont i huvudet. Jag grät, sedan somnade jag. Drömmen var suddig, jag hörde steg, kände någons läppar mot mina. Jag tittade på personen, men såg inte riktigt dens ansikte. Sedan så gick personen.

När jag vaknade så hörde jag skrammel i köket. Säkert mormor. Jag kollade på klockan, 06.32 . Bäst att jag går upp, jag kommer ändå inte kunna somna om.
När jag kom till trappan , kände jag att det luktade pannkakor.
När jag gick in i köket, fäste jag blicken på fönstret.
"Vad gott det luktar..." sa jag.
"Mm..." svarade mormor. Hon lät konstig. Säkert förkyld eller något.
"Vad blir det?" frågade jag.
"Pannkakor. Jag hade tänkt att du skulle sova lite längre, så jag stekte några till mig, men vi får väl dela." sa hon. Men det där lät inte alls som mormor ! Jag tittade upp på personen som fixade frukosten. Det var Justin ! Jag hade inte drömt!
Jag skrattade åt mig själv.
"Varför skrattar du?" frågade han.
"För att jag trodde att jag drömde" svarade jag.
"Bättre än att höra dig gråta." sa han och log.
"Vänta... Så du var i mitt rum när jag grät?"
"Ja."
"Då... då måste du vara personen som kysste mig i drömmen!" sa jag.
"Ja..." svarade Justin. "Jag kunde inte hjälpa det!" sa han skakade på huvudet. "Jag gillar dig, Denice. Du är inte som alla andra" viskade han.
Jag rodnade. Justin skar pannkakorna på mitten, gav mig varannan halva och ett glas juice.
"Jag måste se hemsk ut!" sa jag när jag hade ätit upp.
"Nej,då. Inte lika hemsk som jag." sa Justin. Jag tittade på honom. Han hade bara en t-shirt och håret var tovigt.
"Tvärtom" sa jag.
"Jag känner mig rastlös, kan vi gå ut på promenad?" frågade Justin.
"Visst." sa jag, gick upp på rummet , tog några kläder från min garderob, sedan fick jag syn på Justins kläder på elementet. Jag hämtade dem, ropade på Justin och han kom springande. Jag kastade hans kläder på honom, han gick in på toan och klädde på sig. Jag tog på mig mina kläder på två röda sekunder.
Jag gick ner till köket, diskade och torkade av bordet. Sedan kom Justin. Vi gick ut, och solen gick upp. Vi var vid ett konditori, när det började blåsa jättemycket. Vi gick in, gick till kassan och beställde. Jag beställde varm choklad, och en bulle och Justin en varm choklad och en tårtbit. Sedan satte vi oss och åt.
"Bästa dagen, någonsin!" sa jag.
"Haha, håller med faktiskt! Mysigt att sitta och dricka varm choklad när det är så kallt ute."
Vi satt där i någon timma och pratade.
När vi gick ut så var det jättekallt, sedan så kände jag något falla ner på min panna. Jag tittade upp. Justin höll på med sin mobil, så han såg inte att det snöade.

First Dance (del 4 )

"Ja, du har rätt. När jag ser något som verkar lite misstänkt, ska jag fråga dig om det." svarade jag.
"Mm."
Vi var nästa framme vid mitt hus när Justin frågade:
"Är vi det långt kvar?"
"Ja" svarade jag, fast mitt hus låg snett över gatan.
"Hur långt?"
"Ca 6000 meter."
"Ååh!" gnällde han.
"Inte van med att gå så långt?"
"Inte direkt..."
"men vad bra då, för det ska vi inte. Jag bor där" sa jag och pekade på mitt hus.
"Inte så långt kvar då" sa han.
"Joo, minst en mil." sa jag och himlade med ögonen.
"nästan"
Jag skrattade.
"Sist den till gräsmattan!" sa justin och sprang mot huset.
"Justin! Jag får inte springa!" skrek jag till honom. När han kom till gräsmattan så la han sig där och tittade upp mot stjärnorna.
"Du Justin, hur mycket är klockan?"
"Cirka 7 ? " svarade han.
"Då tror jag att du borde flytta på dig..."
" Nej, varför det? STjärnorna är vackra... lika vackra som du, Denice." sa Justin.
"Justin, vi går in innan- " sedan sattes vattenspridarna på.
"VA!?" skrek Justin , hoppade upp och sprang till dörren där jag stod.
"Jag försökte varna dig..." sa jag och skrattade.
"Nästa gång ska jag tro dig..." muttrade Justin.
"Kom in nu, så du får torra kläder på dig." sa jag och gick in genom dörren. När jag stod i hallen blev alltid svart.

First Dance (del 3)

"Jag fattar fortfarande inte. Varför bryr du dig om mig, när det finns typ 9 miljoner andra där ute? Jag känner dig knappt."
"Jag vill lära känna dig.
"Men du har väl inte tid med det?"
"Jo, jag har semester fyra veckor" svarade Justin och log. "Vi kan göra saker tillsammans. Gå på nöjesfält, och sådant?"
"Nöjesfält..." sa jag och kvävde ett skratt.
"Som du kanske vet så älskar, älskar , älskar jag nöjesfält!"
"Haha, jag med!"
Vi skrattade.
"Hur är det med mig igentligen?" frågade jag och skrattade.
"Bara en hjärnskakning, och varför skrattar du?" sa Justin och log.
"Men , jag frågar dig hur det är med mig ! " sa jag och flinade.
"Men det var du som blev påkörd, och jag fattar inte hur du bara fick en hjärnskakning?Men du har tur, du har mig som betjänt!" svarade Justin och flinade.
"Det är bäst att du sköter dig, då ! För du kommer få jobba mycket, mycket hårt!" sa jag låtsats strängt. Jag satte mig upp, gick till bordet vid dörren och hämtade dagens tidning.
" Idag : 2- grader. Imorgon: 4- grader. Måndag: 7- grader" läste jag högt ur väderprognosen.
"Jag tror inte det kommer bli så kallt, faktiskt." sa Justin.
"Nej, inte jag heller. Det har inte varit det på flera år."
Jag tittade på Justin. Verkligen såg allt det perfekta med honom. Hans bruna ögon, hans perfekta läppar, han perfekt formade ögonbryn... Allt med honom var perfekt.
En sjuksköterska kom in och visade oss ut, men fastnade i entrén för att det var några fans som frågade: Justin , kan jag få din autograf?
Och såklart gav han dem varsin autograf, kramade om dem och sa: Krya på dig" till dem.
"Aww, så gulligt av dig." sa jag.
"Sådan är jag. Gullig." svarade Justin med ett brett flin.
Jag skrattade.
"Bryr du dig inte alls om vad tidningarna och det skriver om dig?"
"Jo , såklart, lite. Men jag vet ju bättre , om mitt liv än dom gör. Och jag vet ju själv vad som är sant."

First Dance (del 2)

First Dance (del 2)

Jag kände varma pustar mot mitt ansikte. Jag hörde någon som grät. Jag öppnade ögonen och såg att jag var i ett vitt rum, men det var mörkt. Jag såg mig omkring i rummet. Sedan såg jag vem det var som blåste i mitt ansikte.
"Justin?" viskade jag. Han tittade upp.
"Åh, vad jag är glad för att du lever!" sa han lättat.
"Vad hände?" frågade jag.
"Det är mitt fel, om jag inte skulle sagt vem jag är så skulle du int..."
"Men det gör inget!" avbröt jag.
"Jo? Fatta hur dåligt samvete jag har!?"
"Men du, Justin, det viktigaste är väl att jag lever?"
"Ja."
"Men släpp allt det andra då!" sa jag och log mot honom.
"En grej....?" sa jag till Justin. Han tittade på mig så jag fortsatte.
"Varför bryr du dig ens? Om mig alltså?"
"Tja... Jag såg dig när du gick ut ur en port, och följde efter dig. Jag tycker du är söt..." svarade han och bet sig i läppen.
"Oj..." sa jag och undrade varför min mormor var. " Kan du ge mig min mobil?" frågade jag och satte mig upp i sängen. Justin gav mig den. Jag ringe mormor, mamma och pappa hade rest iväg över helgen. Mormor svarade inte. Jag testade igen, med samma resultat.
"Hmm..." sa jag för mig själv. Hon är säkert ute och går med Nasse.
"Vad är det?" frågade Justin.
"Mormor svarar inte..." sa jag. Mobilen ringde, den visade Renée.
"Hallå?"
"Hej, det är Renée , jag har en dålig nyhet Denice. Din mormor har fått en hjärtattack, hon förs till sjukhuset nu." sa Renée. (Renée är vår granne, men också väldigt nära kompis med min mormor.)
"V-va?"
"Vet du hur vi kan få tag på dina föräldrar?"
"Eh...nej...-" Justin mimade 'vad har hänt' ?
"Renée, vänta lite." sa jag och la handen över mobilen. "Min mormor har dött, och hon bor hos oss för att mamma och pappa rest iväg över helgen."
"Du kan sova hos mig tills dina föräldrar kommer hem." sa Justin och log.
"Helt säkert ?"
"Ja såklart! Allt för att gottgöra dig."
"Men jag känner dig knappt."
"Just därför ska du bo hos mig!"
Jag tog bort handen från mobilens skärm.
"Du Renée, jag sover hos en kompis tills...-" hann jag säga innan batteriet tog slut.
"Kan jag få hämta mina grejer hemifrån först?"
"Javisst!"
Jag blundade. Sedan insåg jag vad som hänt. Mormor har fått en hjärtattack, vet inte om hon är död eller inte.
"Denice, vad är det?" frågade Justin.
"Inget..."
"Men jag ser ju att det är något" svarade han och torkade något blött från min kind.

First Dance (Del 1)

Jag var på väg hem från Pauline. Det var inte så långt, bara två kvarter. Men det var mörkt, och fredag kväll.
Plötsligt hörde jag en bil bakom mig. Jag började gå lite snabbare, för det var inte vanligt att det körde bilar på den här gatan. Den körde in på parkeringen lite längre fram. Någon steg ur bilen. Tror det var en kille, inte så gammal, som hoppade ur bilen och började gå mot mig. Det var mörkt så jag såg inte personen så mycket. Personen hade solglasögon, keps och munkjacka. Munkjackan var över kepsen , så man såg inte personens hår. Definitivt en kille.
" Vill du ha skjuts?" frågade han innan han var framme vid mig.
"Nej tack." svarade jag och hann gå två steg innan han gick bredvid mig igen.
"Men, det är kallt, mörkt och sent !" sa han.
"Men jag vill gå."
"Då går jag med dig." envisades han.
Jag himlade med ögonen.
"Vänta här" sa han innan han sprang till bilen igen. Jag hade börjat gå redan. Rutan vevades ner och han sa något till chauffören. Bilen åkte mot vägen igen och körde iväg. Han sprang mot mig igen, men till sist kom han ikapp mig.
"Alltså, jag vet inte vem du är, vad du heter , eller vad du vill mig, så kan du förklara det för mig ?
"Du vet vem jag är, och vad jag heter, och det jag vill dig är att gå med dig. Hem. Bara veta att du kommer hem säkert. För du är påväg hem va?"
"Varför bryr du dig? Och vem är du då?"
"För jag bryr mig, bara." svarade han och såg sig omkring. Sedan tog han mig i handen och sprang till en lyktstolpe och ställde sig i ljuset.
"Vad gör du?" frågade jag.
"Visar vem jag är" svarade han. Jag ställde mig framför honom. Han tog av sig sina solglasögon, och såg direkt vem det var.
"Du är Justin Bieber !" sa jag och skrattade.
"Vad skrattar du för?"
"Åt att jag inte ville gå med dig!" svarade jag.
"Men jag sa ju att du vet vem jag är" svarade han och flinade.
"Så vill du fortfarande inte ha följe hem?"
"Nej. Ja. Vad än svaret för "ja, jag vill gå med dig" är" svarade jag.
Han skrattade.
Plötsligt såg jag ett ljus framför mig. Och ett högt muller.
"JUSTIN! AKTA!" skrek jag, knuffade bort Justin från trottoaren, men hann själv inte springa åt sidan.